Mossor och lavar – två enormt lika växter
Det finns mängder av underarter till mossor och lavar som är oerhört lika varandra både till färg samt form. Men skenet bedrar, det rör sig om två vitt skilda växter, som kan behärska olika förhållande och som är känsliga för annorlunda saker.
Lavar är sannerligen inte en växt per se utan en korsning mellan en svamp och en alg alternativt cyanobakterie. Svampen innebär stomme och skydd åt laven, genom sina hyfer. Den tar upp vatten och näring som är löst i regn och övrig nederbörd. Vid utdragen torka skyddar den även algen från att torka ut. Algen i sin tur bidrar med att bilda energi med hjälp av fotosyntes.
Det finns cirka tvåtusen olika sorters lavar i Sverige och den vanligaste färgen är grå, även om det finns en uppsjö varianter med alla möjliga nyanser, exempelvis klargul eller brinnande orange. De flesta lavar trivs i miljöer som är torra och ljusa. Det finns emellertid undantag även för det – det finns en art som växer på klippor under vattenytan! Mer information här
Lavar växer gärna på stenar samt träd. De arter som trivs på sten avger ämnen som långsamt bryter ner underlaget och frigör mineraler som laven kan tillgodogöra sig. Lavar saknar stjälk, rotsystem och blad. De byggs upp av svampen som bildar ett yttre skikt. Strax under det finns algen. Emellanåt är svamp och alg blandat genom hela den inre delen av laven, det som kallas märgen.
De vanligaste lavarna är renlav samt islandslav. Lavar kan nyttjas inom många områden. Det finns traditioner kring att ha islandslav i sallader, och man har under historien använt lav i brödbak. En del lavar kan man med stor fördel nyttja för att växtfärga garn och då få mustiga, vackra naturfärger. Det finns således mycket man kan göra med lavar, om man endast vet vilken sort det är man har, och vad man ska göra.
Mossor är växter som oftast är gröna till färgen och som trivs på ställen med skugga samt fukt. De växer i huvudsak på marken, men också på sten, betong, tegel, skiffer, asfalt samt eternit. Detta medför att mossa emellanåt tycker om att växa på hustak.
Mossa saknar rotsystem med har istället korta rottrådar som förbinder växten med underlaget. Dessa mosstrådar saknar möjlighet att ta upp vatten och näring. Istället sker upptag genom de bladliknande utskotten, genom porer som jämt är öppna.
När mossa växer på takpannor växer de inte allt för sällan in mellan takpannorna och då vintern och kylan kommer leder det till att vattnet i mossan fryser och expanderar vilket innebär att takpannorna går itu. Det är följaktligen angeläget att man inte låter mossa vara kvar om det har börjat växa på taket, utan man måste eliminera det för hand, inte nyttja bekämpningsmedel då dessa kan missfärga takpannorna.
Mossa är då och då även ett problem i gräsmattan. Oftast beror mossans fördel på att det är dålig dränering, inte bra gödslat och/eller för surt i gräsmattan för att gräset ska må väl. Det bästa är då att ordna de nämnda tre sakerna innan man vräker över en massa bekämpningsmedel, så som mossa gti samt järnsulfat. På vissa platser kan mossa vara väldigt bedårande eftersom det vanligtvis bidrar till en lummig grönska.
Det är således inte enbart odugligt med mossor och lavar, tvärtom, de är både vackra och kan vara väldigt användbara! Vill man ha bort dom är det enklast med Fulstopp – även i gräsmattan.